.

I ett halvdåsigt nästan vaken stadie vred jag mig och rätade på kroppen. Min vänsterfot flög ur täcket och rörde något hårt och kallt och åkte lika snabbt tillbaka under täcket igen. Däremot tog nyfikenheten över och tvingade mig att faktist öppna ögonen och kika vad det var som skrämde min vänsterfot så. Det var en skiftnyckel. En skiftnyckel i sängen? Vem har lagt dit den? Jag önskade att jag i det här läget kunde skylla på mina elaka tomtar, men dom är inte hemma längre. Det finns bara en annan vettig förklaring.... Spöken!

Vilka talanger dessa unga tjejer har. Det var galet att vara tillbaka på min gamla gymnasieskola också & träffa min gamla designlärare & minnas den nervösa dagen för 5 år sedan då vår modevisning skulle gå av stapeln. Lillebrors flickvän Johanna var modell idag & hon var ursöt. Jag funderar nästan på att rota fram några bilder från min modevisning också. Vilken nostalgi. Här är iallafall några bilder från årets visning;

Blogg-sko-loppis alltså.

Sedan jag & Anna gick på stan har jag inte tänkt på annat än ett par skor vi såg som jag verkligen måste ha. Jag körde en snabbkoll i min walk-in och bestämde mig för att offra dessa. Fyfan vad jag hatar att sälja saker. Men ibland måste det göras. Det påstås att det är renande att rensa ut. Får se hur ren jag blir efter detta. Nu säljer jag följande:  

Beiga fejk-uggs med bra sula. Storlek 37. Användna men i fint skick. Pris:100:- + frakt.

Höga ankelskoletter från Skopunkten. Knappt användna. Storlek 37. Skulle säga att de mer är en 37,5. Sköna trots höjden. Pris: 100:- + frakt.




Skriv en kommentar med din mailadress eller maila mig direkt på [email protected] om du är intresserad av ett par eller två! (Frakten brukar väl gå på runt en femtiolapp för ett par skor)

Bloggen är mest ett skrap på ytan, men i ett inlägg hade jag tänkt gå försöka kortfattat förklara en resa som förändrade mitt liv, på både gott & ont. Genom svenska kyrkan fick en tjej i min universitetsklass kontakt med en snubbe, Kennedy, som drev ett litet lokalt hjälp-till-självhjälp-projekt i byarna på sluttningarna av Kilimanjaro. Vi bestämde oss fyra tjejer för att dra dit & kolla in stället, hjälpa till i den mån vi kunde och sedan försöka få ner det på papper. Det här var i slutet av 2005.

Vi åkte via Frankrike & sedan till Etiopien, från Etiopien till Tanzania. Vi hyrde ett hus på en dammig väg, bredvid en hydda. Vi var adresslösa för första gången i vårt liv. Vi hade tagit alla nödvändiga sprutor och mediciner, förberett oss på vad som komma skall med myggnät, slappa kläder, reseguider och solskydd. Det går inte att förbereda sig för det vi skulle uppleva, men det hade vi ingen aning om. Vi hade med spänning läst om djuren, människorna och vi hade alla läst 'den vita massajen' & ville nu så innerligt se det ståtliga folket.

Jag spenderade mina dagar med mjölk, kossor, barn i mängder, djur, kaos, korruption, rädsla, sjukdomar och tragik. Jag, tjejerna & Kennedy promenerade upp och ner i slätterna kring Kilimanjaro och försökte rädda vad som räddas kunde. Vi tog med ris, mjölk och annat viktigt och försökte föreläsa om mjölkens nyttighet (i motsats till coca-cola invasionen). Vi fick ta en skabbig tur med jeepen eller i någon läskig taxi i runt en halvmil för att få rent vatten eller mjölk men i hyddan bredvid våran kunde vi däremot köpa en back med coca-cola för en femma.
 

Jag fick träffa åldermän & ålderkvinnor som aldrig träffat vita människor. Vi hade barn som alltid häckade runt vårat stängsel runt huset för att titta på oss konstiga vita kvinnor. Vi hade en vakt som cirkulerade runt oss då vi var ett enkelt byte då vit man är lika med rik man i ett korrupterat land där ett människoliv är mindre värt än en ko. Vi gick i ständig rädsla & kvällarna tog vi oss inte utanför vårt lilla hus med det trygga stängslet överhuvudtaget. Det blev en hel del kortspelande & Kilimanjaro-öl.

En man från en klan hade precis våldtagit en kvinna från en annan klan på vår lilla röda grusväg. Kvinnans klan tog lagen i egna händer och skar av mannens hela härlighet & lämnade honom att förblöda i diket. På vår lilla väg. Så skrämmande nära. Tillslut blev närheten verklighet. Jag blev rånad, lurad, mordhotad och snudd på kidnappad. Jag gick runt med ordentlig turistdiarré i två månader och bajsade vatten i hål. Vattenclosett? Skulle inte tro det. Varje morgon när jag vaknade tittade jag ut genom fönstret och såg toppen av Kilimanjaro. Sedan sopade jag våra golv i sovrummen som var fyllda av vingar från stora fjäderfän som flög rakt in genom våra persiennrutor och dog av skenet från lampan.
 

Jag blev varse om hur ett liv kan se ut och hur lyckligt lottad jag är, hur klyschigt det än låter. Kennedy, Afrikas ängel, pratade ständigt om vad som är Afrikas fiender och gör det till det vad det är, för människorna är det inte. Afrikas största fiender är enligt honom; sjukdom, fattigdom och okunskap. Vi försökte med vårt projekt att förhålla oss till det & än idag tror jag ändå att vi kom en liten bit på vägen, 4 tjejer från Umeå.

Jag känner än idag att det är extra känsligt när någon skiter i att skänka den där lilla kronan, skyller på att 'jamen man vet ju ändå inte vart det hamnar, pengarna går i massa mellanfickor, inget kommer ändå fram' jada-jada-jada. En person gör visst skillnad. 10 kronor gör visst skillnad. Så svårt är det inte att ta reda på huruvida en organisation är seriös eller inte. Titta exempelvis på vad Läkare-Utan-Gränser har åstadkommit. Eller Röda-Korset. Jag sätter in slantar direkt till Kennedy - och i den där lilla bössan i kassan på Ica; stoppa en femtioöring i den nästa gång. Många bäckar små folkens!

Kom gärna med frågor om ni har. Annars är det min lilla korta historia om mitt Afrika som förändrade mitt liv.

Jag har inte varit uppe såhär tidigt på flera år. Jag brukar väl ungefär somna in vid den här tiden med mina sömnsvårigheter. Jag har en sådan där perfekt dag med tidigt morgonmöte och sen jobbkväll. Med väldigt lite sömn i bagaget är det något jag verkligen inte ser framemot...

I skvallerblaskor på både nätet & i pappersformat har de nästan alltid med någon de ansett gjort en stor miss, en illasittande klänning, någon galen färg eller liknande. Allt som oftast känns det mer som att kändisen i fråga har valt att sticka ut från massan och är inte det så mycket härligare så säg? Det här (Mischa på bilden under alltså) kallar posh24 för en modemiss idag. Jag kunde inte vara mer oense.

Jag fullkomligt älskar klänningen & det ser faktiskt inte ens illa ut att den är gul. Hon har gjort helt rätt när med hennes enkla svarta clutch och utan en massa smycken då klänningen är rätt så utstickande. Svarta naglar är grymt, hollywoodsvallet är vackert och den vita pälscapen likaså. (fejk, säg att den är feeejk)

Vad säger ni lovers, var detta en modemiss eller en fin färgsprakande karamell? (Frågan är inte alls ledande..)

__________________________________________________________________________________

Update: Fick en kommentar av Stefan angående att hon ser väldigt smal ut, för att citera: 'mer kött på bena så är hon ju snygg'.

Jag har alltid & kommer alltid att hata måndagar. För att fira att halva måndagen nu har gått & det bara är en halv kvar dricker jag Pepsi Max för andra gången på två veckor & käkar creamcheese-chips till middag. Onyttigt, men jag kunde inte bry mig mindre, särskilt som vågen visade faslig viktnedgång igår. Nu måste jag ta mig upp i alla fall 2 kilo och är det inte då utmärkt att trycka en påse chips så säg? ;)

Sen blev jag faktiskt riktigt glad när jag såg ett paket till mig i brevlådan. Dagens höjdare. Kill Bill vol2 som jag vann i Stefans bloggtävling!

Jag velade om motiv hela vägen till Övik. När jag mötte Olle frågade han vad jag skulle tatuera & jag svarade JA, han frågade vart jag ville tatuera mig och jag fortsatte att svara JA tillslut frågade Olle mig om jag hade några idéer och då började käften spruta. Jag har så många ideér så att det inte riktigt går att omfamna. Jag berättade lite om några förslag och bad om hjälp. Ibland måste man be om hjälp, annars skulle jag nog suttit här med en rosa barbapappa i ninjaform (ett grymt förlag som jag nog ändå måste fortsätta fundera på, i alla fall i banorna rosa + ninja). Vi enades om citatet från min favoritfilm i snajsig handstil som jag & Linda minuterna innan avfärd satt & klottrade ner på mitt köksbord.

Vilken film folkens?

Sedan fortsatte tatueringssagan med mera bläck på min rygg. Min blomranka som är ett ständigt projekt:




Passande nog satt den där läskiga voododockan med massa nålar i på väggen. Hon beskrev rätt bra hur jag kände när Olle var & jomlade på med nålen runt svanskotan & övrig ryggrad. Då sa jag faktiskt aj, högt & frågade varför han plågade mig så. Det gick över. Olle ville inte ha en arg Emma efter sig. Eller så var det bara så att motivet förflyttade sig och blomman rörde sig uppåt. Det går längre upp än vad bilden visar, men för det krävs det topless & nej, det blir det inte.


Hoppas jag inte avskräckt någon. (Simons) Johanna! Jag vet vad ditt nyårslöfte är ;)

Jag kunde inte låta bli att laminera & pyssla ihop ett par rockiga örhängen i förrgår; (De behöver finslipas men så här blir dem på ett ungefär. Gjorde även med Rolling Stones & Guns n´ Roses men de får visas upp en annan gång!)

Titta vad som slank ner i shoppingpåsen idag (ibland känns det extra bra med pengar kvar på presentkort)

Jag har, av oförklarlig anledning, haft ont i huvudet nästan hela veckan. Hmmm, nu börjar jag koppla ihop det med denna diet vi av någon anledning valt för att kickstarta våra nyttiga liv. Ingenting kan vara nyttigt om det gör mig ont, så hädanefter utformas det en 'allt-med-måtta-diet' i vårt hushåll. Jag är i alla fall mest stolt över att jag faktiskt inte haft något som helst sug efter pepsi max på en hel vecka & jag tror faktiskt att jag kommer att dricka mer vatten. Se, den förde något gott med sig!

Nu har Pelle varit iväg & köpt riktig frukost & jag ska göra mig iordning för att gå över till Teg & vara barnvakt till Colin. Det kan bli tungt att gå. Pelle kom just hem & sa att det var så kallt att det var svårt att andas. Så jag kikade på termometern & det stod visst minus 27! -27, vad i? Så kallt klarar inte ens jag av. Bajs. Det blir att klä sig varmt. Colin får värma oss med sitt vackra skratt ;)

Om det är någon dokusåpa jag gillat så är det Big Brother. Möjligtvis den mest förnedrande & värsta dokusåpan enligt de flesta. Svenska BB är rätt trist men äntligen har Celebrity Big Brother UK dragit igång. Det är helt galet. De har tagit dit LaToya Jackson, Coolio & Verne (alltså minimeee) & blandat dessa med talkshow-värden Terri, Page3 bruttan Lucy, Ben från det gamla pojkbandet A1 vår svensk/brittiska mansslukerska Ulrika Jonsson och många fler.

Lucy & Coolio

Ulrika

Skulle ni kunna vara med i någon dokusåpa? Isåfall vilken?

Ja, ska man köra hela vägen på det här med levande föda så kanske det är dags att ta tag i de levande väskorna.




Nä, kanske ändå inte. Grymt fula. (oddee.com)

Jag drar på jobb strax, när alla vanliga knegare kommer hem, då passar jag på. Trist men jag är van. Om ni saknar mig ikväll kan ni alltid smyga in på Linas blogg & läsa mitt gästbloggande jag gjorde tidigare idag. Ses väldigt sent ikväll eller imorgon lovers!

Känner mig lite halvsliten utan sminket, men ansiktet ska få vila, punkt!

Jag antar att Pelle just läste mitt senaste inlägg för helt plötsligt från andra sidan rummet hör jag ett svagt - Emma, du är mycket finare i blont.

Haha, jag anar en viss rädsla i rösten.

Jag uppskattar digitalkamerans intågande i våra vardagsliv, tro inget annat. Men ibland blir det bara så... så fel. Att korten aldrig försvinner. Dubbelhakorna, finnarna, de misslyckade kvällarna, de lyckade kvällarna då man ändå såg ut som stryk. De gamla raggen, de knasiga frisyrerna & de dåliga ideérna.

Är det int underbart så säg. Dagen efter studenten, med ett  linne från Rhodos (oh tacky) & ett par beiga mjukisbyxor från Ica. Smink överallt. Brunrött hår?. Och vart är mina bröst? Jag vet att dom är små men här var det inga? Skumt. Kanske fick jag bröst när jag fyllde 19? Men det känns som att jag borde ha kommit ihåg det? Har jag bara haft bröst i sex år?


En mindre lyckad idé måste väl vara när jag & Lina kom på att vi skulle bli schlagerfanz. Vi skulle kasta vår rockiga sida för att bli sådär mysigt parvuxna. Vi var 17/18 = vuxna. Vi var inte ute & festade en kväll = vuxna. Vi såg på Schlager = vuxet. Så fel man kan ha. Och bilderna finns kvar. Tröjorna finns nog inte kvar dock. Vi tvingade Linas stackars mamma att gå in på telia & fråga efter sådana här tröjor. (De hade någon typ av schlagerkampanj - köp en mobil få en tröja) Kolla frisyrerna, kläderna. Linas döda blick & mitt konstlade leende. Det har inte blivit mycket schlagertittande efter detta.




Nä, jag hittade så mycket fler misslyckade bilder, kvällar och annat att gotta sig åt. Men vi tar det i omgångar lovers. Jag vill inte att ni ska få en alldeles för sne bild av mig. Jag är snygg. Egentligen. 

Så här i tatueringstider (tatueringstid hos Olle är bokad till den 23 januari) blev jag överlycklig av att hitta en mapp på datorn vid namn tattoos bland mina album från tidigt 2000tal. När jag bläddrade igenom mappen blev jag mer & mer förargad & ändå lite lättad att jag, på tidigt 2000tal ändå hade vett nog att avstå trenden med tribals. Det här är bara ett litet urval av vad jag, då, ansåg var snyggt.

Vi skrattade igår. Vi skrek även & dansade utan dansgolv. Det var en stekare på Invito. Det kommer jag ihåg. Märk nu att vi bor i Umeå. Stekare brukar inte finnas här. Han var lång, blond med bakåtslick. Det var konstigt. Han kanske trodde att han var dyngsnygg eftersom att varken jag eller Lina kunde sluta stirra. Han var inte snygg, bara malplacerad. Några ögonblick efteråt händer det. Jag rider en känguru. Luftrider. Det var konstigt. Jag var nog mer konstig än stekaren. Jag daskade även luftkängurun i riktig AmericanPie-stil. Jag måste trott att jag var kung av världen igår. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var skön. Jag tror inte att någon som träffade mig igår håller med. Hur kommer det sig att man tappar all självinsikt med första vinglaset?

Madde & Annawii i min soffa igår. Så här såg vi ut. Oavbrutet, hela kvällen, skrattandes. Vackert!

Jag tänkte vara rockn'roll ikväll och kasta ut min symaskin från balkongen. Jag svor skrek och sparkade luft. Pelle blev arg för att jag var arg & tänkte säkert också kasta ut min symaskin från balkongen i förhoppningen om att jag skulle följa efter. Efter en burk pepsi max & lite nikotin kom jag och symaskinen överens om att vi gör klart jobbet med skinnbyxorna för det är mer rockn'roll att ha skinnbyxor än att ha en krossad symaskin.

Läste den här utmaningen hos bambi.bloggagratis.se Om BRA SAKER MAN GÖR FÖR MILJÖN & TVÄRTOM!

De 3 bästa sakerna:

• Jag äter inte kött. Köttindustrin står för mer utsläpp av koldioxid än vad självaste transportindustrin gör.
• Jag har ingen bil, vid längre sträckor åker jag kommunalt, annars använder jag benen.
• Jag tänker på miljön när jag handlar. Finns det ett ekologiskt alternativ när jag handlar mat så väljer jag det. Vi köp av kläder och inredning blir väldigt mycket inhandlat i andra hand, via secondhandbutiker, tradera & liknande.

De 3 sämsta sakerna:

• Jag & Pelle har båda datorer som allt för ofta står på standby av ren lathet.
• Ibland fuskar jag i källsorteringen. (Dvs slänger en glasflaska på brännbart) 
• Jag åker hellre flyg än tåg.

3 saker jag vill bli bättre på:

• Inte låta saker stå på och dra massor av energi.
• Sprida budskapet vidare, få fler människor att tänka på miljön.
• Försöka dra ner på onödiga konsumtionsvanor.

Alla bör rannsaka sig själva och jag hoppas att så många som möjligt tar tillfället att bara göra denna lilla utmaning. Skriv en kommentar om ni också gör den, jag vill läsa :D

Pelle hade många ess i jackärmen denna jul. Med posten idag fick jag en försenad julklapp. En grym julklapp. En julklapp som får mig att brista ut i falsk kärlekssång till Pelle tills han helt sonika ignorerar mig och går därifrån 'oh baby I love your way, every day, eeeeey´ osv.