.

Min snälla pappa undrade om jag ville att han skulle fixa iordning en gammal postcykel han har i delar i garaget åt mig. Ja absolut ,sa jag glatt & jag lovade och svor att jag inte skulle tappa bort eller glömma låsa cykeln den här gången.

Pappa påminde mig snabbt om den scott-cykel som jag cyklade till Yran på Ålidhem ett år som fick punka & som jag lämnade i ett cykelskjul någonstans och sen promenerade hem. Jag åkte faktiskt tillbaka men jag kommer inte ihåg var någonstans, i vilket skjul, den stackars cykeln står. En scott cykel är förövrigt inte billig tillade min far + att han hade fixat upp den med sina bara händer! Jag fick dåligt samvete, jag lovar. Men nu går vi mot nya tider, nu ska jag ta hand om min älskade postcykel som om det vore mitt barn.



En ny färg ska postcykeln få. Pappa frågade vilken. Jag svarade direkt leopard. Pappa förtydligade att han inte menade mönster, så jag sa rosa, men tillade lila för säkerhets skull. Pappa tittade på mig som om jag vore galen, eller hade stannat i tiden på fem år. Jag vågade därför inte tillägga att jag även ville ha en liten flagga därbak och kulor i olika färger på hjulen. Vi kom nästan överens om att väldigt starka färger minskar stöldrisken något, så kanske att det blir neongrönt då. Men vi har inget beslut ändå.

Jag menar att detta med en rosa cykel är en barndomsdröm som aldrig blev uppfylld. Pappa envisades med att köpa en bmx till mig som var blå. Inget tjejigt, allt ska vara lite mer neutralt, inget tjej-lego, ingen tjej-cykel. Fin tanke, synd bara att de äldre barnen på kvarteret skrattade gott åt att jag hade en pojkcykel där de fladdrade förbi med sina rosa cyklar med kulor i hjulen.

Så pappa, jag tror rosa blir bra. Om vi inte tillsammans ska ställa oss och måla leopardmönster, vad sägs?