Rädd.
Skit ner dig! Ibland kan jag bli riktigt förbannad på min sambo och många andra i min närhet när de skrattar åt mig för att jag inte själv vill gå hem från busshållplatsen/krogen på kvällen. Jag vet - jag bor mitt i stan - det tar två minuter. MEN ändå står det i lokaltidningen idag att en tjej blev överfallen EXAKT mellan busshållplatsen och operan, dvs där jag bor, de två minutrarna jag går hem varje dag själv. Det känns osäkert, otryggt och ännu otryggare när mina nära och kära bara viftar bort min rädsla! Speciellt killar som inte fattar hur det är att ha varit rädd i åtta år för att Haga-mannen härjade som värst. Men sedan också argumentet; men vaddå de har ju tagit haga-mannen, nu behöver du väl inte vara rädd längre. Huh?
Ibland blir jag så förbannad att jag nästan önskar att det skulle hända mig något bara för att trycka upp det i folks ansikte som tycker att det är fånigt att vara rädd, försiktig och feg?! (Panik -ta i trä, ta i trä) Det räcker tydligen inte att jag redan blivit rånad, hotad och haft en pistol upptryckt i ansiktet. (Fast det var i Afrika, så enligt alla dumma argument gäller inte det här) Jag har fortfarande inte rätt att vara rädd!
Jag är skiträdd, jag har nycklarna mellan knogarna så fort jag går ensam ute och klockan är lite över åtta på kvällen, jag småspringer hem,kollar oroligt över axeln och drar en lättnadens suck så fort jag är inne i lägenheten och har låst dörren. Så är det och så är jag!
Ibland blir jag så förbannad att jag nästan önskar att det skulle hända mig något bara för att trycka upp det i folks ansikte som tycker att det är fånigt att vara rädd, försiktig och feg?! (Panik -ta i trä, ta i trä) Det räcker tydligen inte att jag redan blivit rånad, hotad och haft en pistol upptryckt i ansiktet. (Fast det var i Afrika, så enligt alla dumma argument gäller inte det här) Jag har fortfarande inte rätt att vara rädd!
Jag är skiträdd, jag har nycklarna mellan knogarna så fort jag går ensam ute och klockan är lite över åtta på kvällen, jag småspringer hem,kollar oroligt över axeln och drar en lättnadens suck så fort jag är inne i lägenheten och har låst dörren. Så är det och så är jag!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag förstår dig precis. . Killar har aldrig behövt känna på hur det är att gå hem (oavsett hur långt man måste gå) och hela tiden vara på spänn, vara "beväpnad", och titta sig över axeln hela tiden...
Postat av: Emma
Mmm, nu sa faktiskt Per att jag borde få ett överfallslarm. Äntligen blir man tagen på lite allvar!
Trackback
