.

Morning lovers,

Jag är trööött. Jag måste sluta sitta uppe på nätterna. Jag ska hursomhelst ta det relativt lugnt fram till jobbet så kanske hinner jag sova en snutt till.

Lina ringde igår och lyckades, som vanligt, att ge mig rysningar. Obehagliga rysningar. Näe Lina är inte själv obehaglig utan kanske det sötaste som vandrat denna jord, och så är hon min bästa vän, men hon gör massa läskiga saker. Med skräckblandad förtjusning berättar hon ingående om en obduktion hon var med på igår. Hur kroppen kändes som lera, likstelhet, ja inget lämnas åt ödet så att säga. & så slänger hon givetvis in ett; Ja och jag kunde bara inte sluta tänka på hur du hade reagerat om du var där. Väldigt enkelt, som jag sa till Lina; jag hade aldrig i mitt liv ens gått in.
Jag är liv(!)rädd för det som är dött. ( mest människor, men döda djur är obehagliga, pälsar är vidrigt; dem vågar jag knappt ta på. Skinn brukar gå lite bättre faktiskt, men det är det enda. )

Jag berättar det här för Per när jag kommer hem. Han undrar direkt vad som händer om han dör och jag måste identifiera honom ( som man alltid ser i filmer). Jag säger enkelt att jag skulle vägra. När han är död så har han inget med mig att göra. Det måste finnas någon annan som kan identifiera honom då. Jag skulle ju vara rädd för mitt eget lik om jag var tvungen att se det. Hur det nu skulle gå till?!

mm, anar vi en lätt dödsångest här kanske, haha?!


oops, det här inlägget blir långt; men jag måste bara tipsa om en tävling för oss uppe i de norrländska skogarna (umeå med omnejd) som behöver mer lyx i vardagen. Gå in på Annas sida för mer info om hur man tävlar..