LÅT OSS TITTA TILLBAKA.
Jag uppskattar digitalkamerans intågande i våra vardagsliv, tro inget annat. Men ibland blir det bara så... så fel. Att korten aldrig försvinner. Dubbelhakorna, finnarna, de misslyckade kvällarna, de lyckade kvällarna då man ändå såg ut som stryk. De gamla raggen, de knasiga frisyrerna & de dåliga ideérna.
Jag kommer mycket väl ihåg min första dag med min digitalkamera. Det var som en ny värld & jag tog kort på allt. Jag fick den när jag tog studenten från Design anno 2003. Jag var så rädd om kameran att jag inte vågade ta med den ut på äventyr på studentkvällen. Det hade varit något att se tillbaka på. Däremot fotograferades det flitigt efterpå. Här är exempelvis mitt första digitala bakiskort:
Är det int underbart så säg. Dagen efter studenten, med ett linne från Rhodos (oh tacky) & ett par beiga mjukisbyxor från Ica. Smink överallt. Brunrött hår?. Och vart är mina bröst? Jag vet att dom är små men här var det inga? Skumt. Kanske fick jag bröst när jag fyllde 19? Men det känns som att jag borde ha kommit ihåg det? Har jag bara haft bröst i sex år?
En mindre lyckad idé måste väl vara när jag & Lina kom på att vi skulle bli schlagerfanz. Vi skulle kasta vår rockiga sida för att bli sådär mysigt parvuxna. Vi var 17/18 = vuxna. Vi var inte ute & festade en kväll = vuxna. Vi såg på Schlager = vuxet. Så fel man kan ha. Och bilderna finns kvar. Tröjorna finns nog inte kvar dock. Vi tvingade Linas stackars mamma att gå in på telia & fråga efter sådana här tröjor. (De hade någon typ av schlagerkampanj - köp en mobil få en tröja) Kolla frisyrerna, kläderna. Linas döda blick & mitt konstlade leende. Det har inte blivit mycket schlagertittande efter detta.
Nä, jag hittade så mycket fler misslyckade bilder, kvällar och annat att gotta sig åt. Men vi tar det i omgångar lovers. Jag vill inte att ni ska få en alldeles för sne bild av mig. Jag är snygg. Egentligen.
Jag kommer ihåg min första kväll med digitalkamera mycket tydligt också. Den fick följa med ut - fast det var en ganska stillsam pubkväll ute i Kent - fast jag hade den invirad i typ polystyren, det som den låg i i kartongen, i handväskan. Måste ha sett otroligt tramsigt ut när jag tog fram den...
Men precis! Julen efter jag köpt den sydde min kusin ett litet tygfodral (säkert menat för smink eller så) till mig i julklapp - det blev ett perfekt kameraskydd!
Fick en liten "väska" med min nya i julklapp som ser betydligt smidigare ut och tar lagom plats i väskan :-)
du var tvungen att lägga ut schlager...
Nej det är ju sant, hur skulle man kunna bräcka det där??
hahaha du är så jäkla skön gumman :)
haha, ja galet mycket hemska bilder finns det! jag har säkert 10 000 bilder på datorn, och det värsta är att jag har världens koll på dem, vet när & vad alla är från (jag sorterade dem för ett tag sedan) och sådär, det är sjukt. jag kan också tänka på en tid i mitt liv och direkt veta vad jag hag för bilder från de händelserna och sådär.. och det gäller till och med från perioder då jag tog massa bilder varje dag och var världens bilddagboksnörd!
brrr.....schlager:)
Fin blogg :)
Emma, du behöver inte förklara din snygghet - du är skithet. Det vet vi alla ;D
Oj vad du såg annorlunda ut!
